Kalvhjärta del I

Till sist blev drömmen sann. Kalvhjärtat. Då vi talar om inälvsmat ses ju njuren och levern som "smutsiga" organ, men hjärtat är ju däremot verkligen djurets hjärta. Vad kan vara finare? Förlåt om det låter vulgärt, men ni vet vad jag tycker...

Efter att varit runt hos en handfull respektabla slaktare i Stockholms innerstad i en fruktlös jakt efter kalvhjärtat så hade jag till sist fått ja från Husmans deli i Östermalmshallen (jag tror jag har nämnt det tidigare). De hade vänligheten att beställa in varan åt mig från en gård någonstans i mälardagen. Två veckor senare, alltså idag, var det dags att hämta ut hjärtat. Det vägde tre kilo. Kilopris: 25 kronor. Underbart, det är så här det ska vara tänkte jag. T.o.m. billigare än tupplever.

Väl hemma väntade nästa utmaning. Det är som sagt en rejäl bit kött, ganska vacker, men med en hel del senor och "silverskinn" som behövdes rensas bort. Vissa delar av hjärtat ser närmast ut som hjärna, andra som rönnbärsgelé. Utmaningen blev inte mindre med det begränsade utbudet knivar som finns att tillgå i lägenheten vi hyr. Nåväl, efter att ha rensat bort uppskattningsvis ett halvt kilo av bruttovikten återstår två stora fina köttstycken. Hjärtat är en muskel, och inget annat, vilket man glömmer igen. Mörkt rött, nästan brunt, och väldigt "tätt" kött. Den ena biten lade jag åt sidan, mer om det imorgon. Den andra lade jag i kallt vatten i en timma. Därefter förkokade jag den i en timma. Sedan torkade jag av den och strimlade den i ganska fina strimlor. I en stor gryta samsades den sedan tillsammans med bryn gullök, krossade tomater, lagerblad, vin, soya och peppar. En promenad och två timmar senare var den färdig. Jag serverade den med smörfrästa championer, kokt potatis och persilja. Mmm...

Hjärtat hade kvar lite tuggmotstånd, vilket inte var negativt, konsisten var verkligen en belöning som kändes van och främmande på samma gång. Kraftig fin nötköttsmak, långt från hur annan inälvsmat smakar. Det lilla egna i smaken gör jobbet så värt, det är som att upptäcka en ny färg. Hjärta rekommenderas verkligen, synd att det är så svårt att hitta, för det här hade verkligen kunnat bli en standardrätt på min meny. Testa nu!