Ignorerd klassiker: Saf-mash

Rick Stein är för Cornwall vad Leif Mannerström är för Göteborg. Jag hoppas att någon av er har sett Rick Steins food heroes på TV8. I början tyckte jag inte alls om honom, han var nästan för passionerad, åkte runt i en gammal Land Rover med sin hund Chalky, som tyvärr gick bort förra året. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om Chalky, men ni kan istället läsa dödsrunan på BBC. Rick Stein verkade alltså nästan falskt passionerad när han åt kebab i Hackney, eller en gurka i Bath. Men sedan blev jag övertygad. Han är mysmannen. Och han kan laga god mat. I ett program finns det en episod då han äter vad som sägs vara "världens bästa Bouillabaisse" i Cannes. Han börjar då orera om när han åt saf-mash för första gången någon gång på sjuttiotalet. Han berättar hänfört om att koka potatisen i fiskfond och vitlök, för att sedan smaksätta mjölken med saffran och slutföra moset. Hans entusiasm visade inga gränser, men den

här gången var jag bara tvungen att tro honom. Idag provade jag.

Jag förenklade allting kraftigt. Jag nöjde mig med en sorts fisk till bouillabaissen, ekologisk torsk. Den fick simma med vitt vin, fänkål, purjolök, morötter, lök, tomat och vitt vin. Enkelt och gott. Jag värmde försiktigt mjölk med saffran och lät stå innan jag blandade det med potatisen och smöret. Till detta serverade jag brysselkål. Har jag blivit knäpp? Nej.

Saffran och bouillabaise är en klassiker, antingen i själva grytan eller i en aioli. Men det blev, verkligen, som "grädde på moset", i moset.