Hamburgare/skuldsanering

I lördags natt stod jag där i hamburgerkön igen. Väl framme visade det sig att kontot hade blivit tömt i O-baren. Tur att man har vänner som kan betala för en. Men det är pinsamt, och händer det för ofta gäller det att vara vaksam. Så jag bestämde mig för att betala tillbaka med tja, "samma mynt". Det var ett felplacerat ordspråk. I vilket fall, jag bjöd in borgenären i fråga för hamburgare i mitt hem idag. Tanken var att göra en riktigt god hamburgare, utan att den blev för fräsch, för klassisk eller för speciell. Så jag dumpade "lammburgare med chevré", "nötkött med rå lök", och alla tänkbara fois gras eller löjroms-surfnturf-varianter. Leka lite lagom var måttot, och vad innehåller då en riktig hamburgare (här från botten till toppen):

1. Bröd. Jag gjorde en variant på det klassiska New York Times-brödet. Lät det jäsa i tolv timmar, sedan delade jag upp det i sex bitar till andrajäsningen. Jag gräddade det inte i en gryta utan på het plåt med isbitar. Resultatet blev mycket bra! Som bonus hittade jag sesamfrön i skåpet, för ett autentiskt diner-utseende.

2. Majonäs. Min rapsolja är alldeles för nötig, men jag adderade extra dijon och det blev då klart bättre. I brist saltgurka tog jag kapris och vände ner i majon. Vilket också gladde fröken.

3. Hamburgare. Jag blandade en del nöt med en del lamm (kom ihåg nyårslöftet). En skvätt Worcestershire, maldon, mortlad peppar och en klyfta vitlök. Det blev även premiär för min nya grillpanna i gjutjärn. Första riktiga köpet med Duka-presentkortet! 4 minuter på varje sida. Bra!

4. Tomat. Honungsglacerade de i ugnen. Lite överdivet kanske, men de blir mjuka och söta och blev en hybrid mellan den sedvanliga tomatskivan och ketchup.

5. Lök. Även den hängde med in i ugnen. Någonstans här gick jag kanske för långt ändå... Var rädd att "bettet" från rå lök skulle saknas, men det tyckte jag verkligen inte.

Till detta serverade jag naturligtvis mina egna fries. Min fritös är kvar i Göteborg, så jag trixade på med kastrull och stektermometer som alla andra, men måste erkänna att det är mycket smidigare med fritös att nå och hålla rätt temperatur.

Drycken borde kanske ha varit riktig Coca Cola. Men det blev Budweiser. Ja, jag tycker den är god, och det visste jag att även Borgenär Micke gör. Toppen.

Till sist så var jag mycket nogrann med att serveringen skulle ske på snabbmatsvis. Inga bestick, inga tallrikar. Hamburgarna serverades i bakplåtspapper. Slabbigt och gott, rakt ur näven. Ordet hamburgare kommer ju från "handburgare". Kanske.