Kalvlever

Förra veckan hade jag, utan att egentligen berätta det, italienskt tema. Jag lagar sällan genomtänkt italiensk mat, så jag höll det basic, men inom reglerna. Vill inte tråka ut er med historier om tomatsåsen med sötpotatis (den blev sådär, jag tror det var Änglamarks tomater som förstörde, eller den sanslöst rustika oxsvanspastan (gjord på det "jag hade hemma"). Jag har precis börjat en kvällskurs, så det goda matlagandet har fått lite stryk, prioriteringen ligger på kvantitet, matlådor i mängder. Från italienskt tema har jag denna vecka fallit in i helt vanlig husmanskost. Köttbullar med rårörda lingon på måndag, strömming med rårörda lingon på tisdag. Potatismos.

Idag gjorde jag kalvlever Anglais. Vissa kallar det Anglaise (Tranan till exempel) men inte jag. Har hört från Leif Mannerström någon gång att rätten vaken har sitt ursprung i England eller Frankrike, vilket namnet skulle kunna ge sken av, utan såklart Sverige. Om jag inte missminner mig var det en beställning på ett hotell i Kalmar som blev dess uppkomst. Något som förvirrar mig i sammanhanget är att jag vet att Leifs far, Gösta Mannerström, jobbade i köket på Restaurang Anglais i Stockholm...

Nåväl, som ni vet: Kalvlever, stek relativt snabbt på båda isor. Stek bacon, blanda med lite kapris, och hacka rödbetor. Till detta en sås på sky, grädde, dijon, kapris och en skvätt soja (Leif hade valt Kikkoman, naturligtvis). Färdigt! Ja, och så potatis då. Det fina med kalvlever anglais är att tillbehören gör så att alla måste älska den, tycker jag i alla fall.

Tidigare nämda "Kalvlever Anglaise" på Tranan är stekt i grillpanna. Jag är vanligtvis lite skeptisk till grillpannor, men där gör det sig verkligen. Bra grej. Ät den.