Dag två innebär här att jag idag skred till verket. Igår var det ju bara tomt snack, eller filosoferande. Tack vare Patrik kunde jag, som nyinflyttad novis i Stockholms saluhallar, till sist finna kinden på NK. Fint. Guanciale är alltså lufttorkad griskind, tänker inte gå in på hela processen här och nu, men det är något att gräva i. Premiär för min del alltså, hade hört olika omdömen om guanciale, men pow! Sensation i Carbonarapannan! Vilken kraftig fin smak! Ett något dyrare, men ack så gott alternativ till sidfläsket. Nu förstår jag de starka känslorna att man inte ska pilla i deras Carbonara. Jag använde två hela ägg, snabbt frästa strimlor av guanciale, pecorino, svartpeppar och en matsked av pastavattnet. Vilken Pasta jag använder? Glenn Strömbergs. Inga skratt. Det är, tycker jag, en alldeles prima pasta. Bronsvalsad naturligtvis, för texturens skull. Jag gillar också att den är lite tjockare än många andra. Bra konsistens varje gång. Sedan kanske det är den lilla lokalpatriotismen jag kan behöva som göteborgare i Stockholm.
För mer guanciale ska ni läsa det här. Avundsjuk. En dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar