onsdag 20 juli 2011

Burrata



Burrata är en ost som tillverkats i nästan precis 100 år. De två senaste veckorna har den omnämnts av tre i min omgivning orelaterade personer. Kanske inte så märkligt, men de var alla tre så uppeldade att jag också ville vara med.

Något förenklat är Burrata en sorts Mozzarella, som formas likt en säck som sedan fylls med grädde och Mozzarellasmulor. Detta resulterar i en konsistens som inte lämnar övrigt att önska. Sedan följer smaken, mycket mer intensiv än väntat, söt och syrlig. Här skulle jag kunnat ösa på med adjektiv så som "himmelsk" eller "krämig" men det gör sig som bekant inte så bra i skrift.

Burrata bör ätas senast tre dagar efter tillverkning sägs det. De gröna plastbladen ni ser på den förpackade osten ovan ska egentligen vara levande Asphodelblad, som då ska vara gröna så länge osten är ätvärd. Fint, men nu fick jag plast. Dess korta livslängd för med sig att det är svårt att få tag på den. Jag hade turen att gå förbi Androuet på Nybrogatan i precis rätt tid. De säljer egentligen bara franska ostar men de berättade att de har en liten skara inbitna Burrataälskare till vilka de köper in en låda emellanåt. Kunderna blir då kontaktade på förhand, lägger beställning, och hämtar sedan ut sina paket. Nu hade det då blivit över åt mig. Tala med dem. Bra butik.

2 kommentarer:

  1. Lustigt. Då och då läser jag din blogg. Och i förrgår åt jag faktiskt mitt livs första Burrata, inköpt på marknaden Marcato Centrale i Florens.
    Adderade två tunt skivade tomater, pepprade, saltade och hällde på lite olivolja. Helt ljuvligt! En slags änglamat.

    SvaraRadera
  2. Låter ljuvligt. Om det är orimligt gott här kan jag tänka mig där och då. Wow.

    SvaraRadera