En gräsänkling, störningsjouren och Toast Pelle Janzon

Per Adolf "Pelle" Janzon var en basbaryton som sjöng på Kungliga Teatern i Stockholm. Han dog 1889. Sedan jag flyttade till Stockholm har jag hört skrönor om mannen, framförallt om hans sena vanor, med ambitiösa supéer framåt morgonkvisten. Sedan har också han också tillskrivits äran bakom Janssons frestelse, som ju är klassisk vickningsmat,, trots den förvirrande stavningsskiljaktigheten. Den andra maträtten som för hans namn vidare är Toast Pelle Janzon. Är även detta bra nattmat? Om detta tvistar de lärde. Det finns få maträtter som låter så mycket. Bang, bang, bang, låter den. Störningsjouren kommer. Men vissa lagar mat som får trapphuset att stinka, andra lagar mat som väcker grannarna med oväsen. Nu har inte detta hänt mig, jag bara spekulerar kring hur Pelle Janzon skulle haft det om han levt i modern tid.

Nej det var igår jag och gräsänklingen SPÅNGEN skulle laga mat. Vi skojade lite torrt om att man som gräsänkling bara äter mackor. Och rått kött. Så är det ju inte, men vi såg till att det hände.

Spången hade köpt en väldigt fin oxfilé. Denna snittade vi på sidan och vek ut likt en fjäril. Fjärilen fick sedan en bädd och ett täcke av plastfolie. Bänkskivorna sviktade lite så vi lade köttet på golvet, där vi tryggt kunde banka på med en gjutjärnspanna till köttet var nära genomskinligt (japp, samma mål som med pastadegen...), men slutade innan grannarna började klaga.

Till sådana här "mackor" föreslår jag ett smaklöst svampigt bröd á la långfranska. Stek på brödet lät i smör bara.

Sedan: rödlök, äggula, citron, svartpeppar. Och mycket löjrom. MEN: löjrom är ju jättedyrt. Verkligen. Det blev sikrom istället. Det är ju faktiskt väldigt gott det med. Om man vill kan man ha gräslök och gräddfil till, men jag tycker det känns onödigt.

Så: en klassiker. Men bara i Stockholm? Har aldrig ramlat över den någon annanstans, men i Stockholm är den vanligare än ElMaco.