Hur mitt danska julbord blev en korv

Det har varit ett väldigt rantande från min sida om det danska julbordet. Det var ju nu det skulle hända. Anledningen var som så många gånger förr ankan. Visste ni att danskarna äter juleand istället för julskinka? Äta Kalle Anka? På Julafton? Med något som kallas för brunpotatis? Ja tack. Brunpotatis är små kokta potatisar som du försiktigt steker med smör och socker. Dessa sparar jag till nästa år.

Eftersom mitt eget julbord blev till en tacokväll så fick det bli att ta med ankan till familjen i Göteborg. Men hur skulle detta gå till? Jag ville ha den färdig, så den kunde bli ett substitut till julklapp. Den fick bli en korv.

Men vad är det som gör juleand av ankan? Googlade runt lite på danska men var fortfarande osäker. Så kom jag att sitta och beklaga mig på Mellqvist kaffebar då herrn brevid mig vänder sig mot mig och frågar på dansk-svenska vad jag vill ha hjälp med. Han hade precis återvänt från drömlandet vi kallar Danmark, med sig hade han tre ankor. Han berättade sedan passionerat om hela processen och alla de rätta tillbehören. Jag plockade upp: 1. Äpplen. Det ska vara Cox Orange, 2. Svisken=Sviskon=torkade katrinplommon (det vet man ju, men jag brukar fastna på Björnligan när jag tänker på sviskon). Dessa skulle senare komma att inhandlas på Daglivs. Men innan han vi avhandla ris á l'lamonde (den danska ris á la maltan med mandlar, nästa år!), gårdsslakt och andra danska härligheter. Glöm unionsbildningen med Norge, det är Danmark vi vill ha!

Ja Ankan hittade jag i Hötorgshallen. Kirurgin tog lite tid, blev lite förvånad att det var SÅ lite kött på den. Som tur var hade de skickat med inälvorna i en liten plastpåse inuti ankan. Njure, javisst, lever? Det såg ut som en liten lever, men de gödda anklevrar man vanligtvis ser hade den ju inget gemensamt med. Om det nu var lever. Jag malde ner den med. En ganska stor bit späck åkte med för det extra fettet som ska vara så nödvändigt. Sviskon och äpple åkte också med. Salt och peppar. Vågade mig inte på någon mer kryddning. Smeten stoppade jag sedan i svinfjälster med hjälp av en spritser och en vän, Caroline. Tack för hjälpen! Det var kanske inte det bästa sättet att stoppa korv på men hey, det blev vackra korvar. Dessa snurrades och förseglades med bommullstråd. Nästa moment blev att sjuda korvarna. Och här kunde jag tänkt en gång till. Innan jag började hade jag läst en drös korvrecept och detta skulle komma att bli ett resultat av mina samlade erfarenheter. "Leka erfaren kock". Nu sjöd jag korvarna lite för länge. Jag hade kunnat haft ströbröd i. Jag hade kunnat haft grädde. Jag hade kunnat göra på många andra sätt. Men man lär sig och det blev gott. Och uppskattat. Men den där korvkursen på Taylor & Jones känns mer lockande än någonsin förut...