Ensam och mätt, en guide till mitt London, om varför England numer tävlar med Frankrike om att vara matälskarnas paradis, och andra historier. Dag 1

Så, detta ska handla om brittisk mat, inte mat i England eller London, vilket också skulle ha varit intressant. Än av Londons allra starkaste sidor är ju dess kulturella bredd, det brukas ju talas om London som en "smältdegel" dör olika kulturer och all that jazz, det är faktiskt världens mest mångkulturella stad. Och visst roar det mig. Men som sagt, på tre dagar får jag prioritera, och då det brittiska köket är mitt favoritkök, och dessutom inte alls representerat i Stockholm får jag helt enkelt passa på. Eller försöka i alla fall.



Första besöket blir på det för mig fram tills dagen okända Rochelle canteen. Den väldigt välgömda restaurangen på Arnold circus i Shoreditch visar sig vara inget mindre än St. Johns okända lillasyster! Restaurangen drivs av Fergus Hendersons hustru, Margot. Allt från krokarna på väggarna till utformningen av menyn och dess innehåll är St. John. Matsalen och köket är ett litet eget hus på en innergård som tidigare tjänade som cykelsjul, och du måste ringa på en liten ringklocka för att ens komma in på innergården. Restaurangen stänger 16.00 och har inget utskänkningstillstånd, men de öppnar gärna din medhavda flaska vin för en corkage-fee på £5.

Som förrätt åt jag klassikern watercress, pickled walnut and... och idetta fall var det ankhjärtan. Massor av dem, måste varit nästa ett dussin. Perfekt tillagade med precis lagom rött i mitten. Mitt sällskap Lady L tyckte de smakade som champinion, vilket inte är helt galet. Väldigt gott i varje fall. Måste pickla valnötter någon dag.

Till varmrätt beställde jag Partridge men fick Pork. Jag vet inte om det var mina tankar eller mitt sluddrande som skapade detta missförstånd, det var i alla fall mitt fel enligt mitt sällskap. Jaja, grisen kom i en gryta med chorizo, kikärter och kol och var så mäktig att jag var mätt resten av veckan. Väldigt bra den med, det enda dåliga med stället var att smöret till brödet var iskallt och jag hatar kallt smör.



Som jag skrev höll jag mig hela dagen på lunchen. Men middag måste man äta. Samuel Åberg, som till vardags styr på den franska délin L'eau à la Bouche på Broadway market, bjöd på middag. En av mina absoluta favoriter i köket. Han tog väl hand om mina önskemål och bjöd på den enklaste och mest geniala måltiden på länga: Vattenkrasse, rödbetor, getost. Toppat med juicen från citron och olja. Det tog en minut och den var snäll mot min mätta mage. Varorna inhandlades, trots Samuels fina déli, på Tesco. Man kan säga mycket ont om Tesco, men de har bra med varor. Du kan leva i princip gratis på deras basicvaror (även om du kanske dör pga dem), eller varor värda en fin saluhall. Mataffärerna når inte frankrikes klass, men är istället en perfekt kompromiss mellan pris och kvalitét. Det är roligt att handla där. Vi köpte Crozes Hermitage selected by Tesco för en billig penning och blev lyckliga.


Rochelle canteen, Rochelle School, Arnold Circus, E2  

L'eau à la Bouche, 49 Broadway market, E8