Mer kotunga/rester

Jag är inte riktigt redo att släppa kotungan än. Det finns så mycket att säga. Det är bara att jag är så trött, så trött...

Jag vet inte vad jag ska börja. Jag vill ha mer tunga. Inlagd tunga kanske? Skivad på smörgås, såsom danskarna gör? Rillette? Pyttipanna? I raguform kanske?

Smaken och konsistensen är allt. Det är värt att handska med det fula åbäket flera gånger om. För den är väldigt ful.

Det blev lite rester över. Men jag var så trött. Så, mycket enkelt: Jag bjöd över en vän. Jag köpte svamp och persilja. Svampen fräste jag i olja och smör tillsammans med charlottenlök. Sedan öste jag ner de tärnade tungresterna, följt av "biff fond" (Javisst, från tärning sådan där som Marco Pierre White gillar att "krydda" med, no strange things). Salt och peppar, en liten näve torkade örter. Sedan parmesan och persilja på det, och den finaste bronsvalsade spaghettin skafferiet erbjöd. Bra tisdagsmat! Jag gjorde ungefär likadant med resterna av grishuvudet, minns ni? Fool proof. Det finns bilder, men jag tänkte strunta i att lägga upp dem. På bilderna ser rätten ut som en fasansfullt generisk pastarätt från din lokala lunchrestaurang. Så tänk er spaghetti, något brunt, persilja och parmesan så har ni bilden framför er. Och så lite svartpeppar på det. Inga konstigheter.

Ett recept att tänka på, jag överväger ju att överge mitt gamla "frukt i mat"-hat, är Lisa Förare Winbladhs.

Till sist lånar jag ett videoklipp från en serie som heter Working Class Foodies. Instinktivt ogillar jag den, men jag kan ju inte säga att jag inte känner igen mig. Så take it away, Max & Rebecca!

...äsch, tekniken vill inte vara med mig idag, URL-länkar har aldrig varit min starka sida. Kommer de heller aldrig bli det? Jag vet inte. Tills dess får ni klicka här för att se videon.