Welsh Rarebit?

... och så till desserten. Som var en ostmacka!? I rädsla att varmrätten inte skulle mätta mina middagsgäster letade jag efter en passande dessert, vilket innebar att jag bläddrade vidare i Nose to tail-serien. Där fann jag Welsh rarebit. Den serveras även som sideorder på St. John. I grunden är det en anglofil Croque Monsieur. Är det en dessert? Nej. Men enligt författaren ska det vara en perfekt rätt efter maten med ett glas port. Och jag litar på den mannen, som ni märkt.

Man gör helt enkelt en redning med smör och mjöl, porlar i lite Guinness, Worchester sauce, Colmans senapspulver och en väldig massa lagrad cheddar. Detta får stelna tills den blivit en massa. Då brer du den på ditt favoritbröd (levainbröd från Valhallabageriet) och lyfter in dem i ugnen.

I efterhand undrar jag lite hur jag tänkte, en "fräsch" dessert hade varit en rätt rejält mycket mer logisk avslutning på en fet middag. Gästerna tyckte det smakade frukost. Och ja, det var gott såklart, men en märklig avslutning på en ganska märklig men lyckad middag. Det blev ingen Port men rött vin till fungerade bra.

Sedan blev det Fernet Branca.