Efter ett tidigt arbetspass och en lång söndagspromenad åt vi lunch på AG klockan 16.00. Kalla som is och hungriga som as. Vi börjar med tomat, ost och skinka. Låter väl kul? Nej men det var väl Iberico då och kanske det godaste man kan äta. Tomaterna, mozzarellan och kaprisen fick en också att omvärdera dessa arter. Det är med stor sorg jag måste berätta för er att den s.k. "råvaran" är nyckeln till allt. Alla säger det, vi vet det, men det måste väl gå att fuska. Ja det går att fuska och laga bra och välsmakande mat utan fantastiska råvaror, men när du väl står framför "den perfekta råvaran" så finns det inga ursäkter. Det konstiga är att jag blir förvånad varje gång. Förbluffa. Hur kan något "så enkelt" smaka så mycket, ge mig så mycket, när något nästan identiskt med samma namn ger mig INGET ALLS. Ibland önskar jag att jag inte ställs inför de här ögonöppnarna, är stundens extas värd vetskapen om att mycket av det man köper är skit? Jo.
TIll varmrätt åt vi Chuletonen, en husmörad entrecôte om jag förstått det rätt? Eller? Fantastiskt kött naturligtvis. Till detta serverades passande nog en spansk sallad. Blad, friterad lök och getost. Jag hade kunnat vara utan getosten, absolut, men visst. Till en stor del av köttmenyn serveras ceasarsallad och bakpotatis. Kanske inte hur jag helst velat sett det, men jag fattar, en neutral bladsallad hade varit mer svårsålt.
Jag glömde kommentera lardon som kom med brödet. Vad ska jag säga, ni vet att jag gillar det.
Sämst är att det blir så kostsamt med fantastiska råvaror.
Bäst var att de spelade Fortune med mitt gamla favoritband Felt lagom till varmrätten. Närmast bisarrt faktiskt. Ett bortglömt, nästan obskyrt gothpopband från Birmingham som hade tre fans i Sverige för tio år sedan spelas på en märklig spellista på vad som kallas "stockholms hetaste restaurangöppning" 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar