Tennstopet, kråkveckor, kalvhjärna

De två senaste åren har jag missat Tennstopets legendariska vårkråka med några dagars marginal. Den serveras traditionellt en vecka eller två tidig vår. I veckan slog det mig, likt en hammare i huvudet, att det måste vara dags. Efter några ombokningar och en hel del försnack och spekulationer om rätten i sig så satt vi då där, Lördag 13.00. På menyn står mycket riktigt Vårkråka, serveras med två sorters géle och gognacsgräddsås. Men vad är nu detta?! Strax under vår kråka: Kalvhjärna. Med kapris och potatismos. Vad ska man säga? Har varit skeptisk mot hjärna. Men på senare år har nyfikenheten tagit över. Jag kunde inte hålla mig. Kastade kråken i diket och beställde hjärna så att säga.

Kråkan var ett spektakel. Någon hade tidigare förklarat för mig att kråkan skulle smaka som en blandning mellan vaktel och kalvlever, vilket inte var så tokigt. En närmast söt smak med levertoner och framförallt konsistens. Mörkt. Väldigt speciellt, gott. Toppentillbehör.

Hjärnan då? Väldigt speciellt, gott. Väldigt gott. Konsistensen var som man tror ungefär. Stekt i rejält med smör, en förvånansvärt mild smak av kalv, fett, gräddigt närmast. Den salta kaprisen en alldeles utmärkt smakkamrat. Verkligen inga svåra smaker eller konsistenser. Släpp allt och du får en belöning.

Till detta öl och Linjeakvavit.

Tennstopet toppar nu min lista över Stockholmsrestaurangen. Menyn, kärleken, personalen, inredningen, ja till och med garderobsavgiften, jag sväljer allt. Enastående. Allt jag gillar. 71 pix för en starköl är väl salt dock. 218 för kalvhjärna alldeles rimligt. Tack Tennstopet. Jag älskar er.


Kråkan


Hjärnan


Hjärnan närmare