Tillbaka till verkligheten. Farväl Guide Michelin, nu blir det strömming.
Pappa återkommer till en strömming han åt för två-tre år sedan på den mycket omtyckta Göteborgsrestaurangen Hos Pelle. Jävla trevligt ställe föresten, i vilket fall, så var hemligheten bakom strömmingssensationen att Pelle hade låtit fisken ligga i grädde innan tillagning. Det här är ingen hemlig hemlighet, men gör NI detta då ni steker strömming? Det gör jag från och med nu. Pelle använde grädde, jag använde standardmjölk, men det verkar så att mjölken, likt med kanininälvorna, drar ut den lite fräna smaken som finns i dessa. Många tycker säkert att det är synd att ta bort detta för strömmingen viktiga personlighetsdrag, men det blir succé. Jag lät den ligga i sitt bad i kanske tre timmar. Sedan en klick dijon på köttsidan och så en andra andra file på det, panera och krydda, färdig. Potatismoset spetsade jag med stjälkselleri och vitlök. Salladen består av persilja, kapris och rikligt med citronjuice. Det blev en lyckad helhet. "Godaste strömmingen jag ätit" utbrast min gäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar