Två favoriter ...on toast!

Devilled rabbit kidneys on toast, St. John Bread & Wine.
Kaninnjurar! På en smörgås! Ja, hur var detta då? Njurar kan vara goda eller äckliga. De här var de förr, helt fantastiska faktiskt. En inte alltför stark njursmak, men med den fantastiska konsistensen. Var de urmjölkade? Eller beror det på kaninens diet? Först tänker jag mig en vild kanin, men vid en andra eftertanke var den nog aldrig vild. Eller kaninerna, 16 njurar på en smörgås, det måste ge åtta kaniner? Jag håller med om att det kan låta makabert, men det är det faktiskt inte. Perfekt storlek på njurar har i alla fall kaninen. Mitt middagssällskap Frida trodde först de var champinioner, vilket inte var en så dum synvilla. Samma observation gjordes ju faktiskt när jag förra året åt på den ingifta krogen Arnold & Henderson, då mitt sällskap tyckte att ankhjärtanen i min sallad påminde om just champinioner. Små inälvor är goda, skål för de små inälvorna!


Herring roes on toast, Rivington Grill
Det här är en favorit i repris. Strömmingsmjölke tror jag vi redde ut att detta heter på svenska, rätta mig om jag har fel? Jag har förgäves försökt köpa detta i Sverige. Och ja, det är de manliga strömmingarnas "ägg", men de smakar fantastiskt. Mitt sällskap Lovisa smakade och ville spy. Men hon är inte så förtjust i fisk i allmänhet, och strömmingen i sig bär ju på en viss "tranighet". Vid mitt förra besök fick man mer persila, kapris och citron till vilket jag gärna hade sett även denna gång. För dyr var den också, men jag har tänkt på den ofta sedan jag åt den sist.