Middag i karantän

Jo, jag är sjuk och får inte lämna lägenheten på minst en vecka. Jag får inte gå och handla. Nu finns det ju vänliga själar som erbjudit sig göra det åt mig, men än, inne på femte dagen, går det ingen större nöd på mig. Men snart sinar det. Löken är slut.

Lyckades skrapa ihop en risotto i en överraskande lyckad version. hittade toppen på en gammal gullök i botten av kylskåpet. Visst den hade tappat lite spänst, men den dög. En kvast fänkål. Vitlök. Morot. Rökt sidfläsk modell bra bacon. fond. En ytterst liten skvätt gammalt vin. Detta fräste jag ihop med riset. Fänkålsfrön, torkad timjan och parmesan förstås. På fönsterbecket fanns lite för spröda skott av salvia och persilja som fick toppa anrättningen tillsammans med rivet apelsinskal (ett effektsökeri som inte alls var en dålig idé).

Smakbasen bestod alltså i en porchettaliknande komposition: vitlök, apelsinzest, persilja, salvia rosmarin och timjan. En lika klassisk Italiensk all-spice som den är ett mästerverk av Simon & Garfunkel.

Det är lätt att utveckla en aversion mot risotto då detta tillsammans med chevre chaud verkar vara de enda vegetariska alternativ som Stockholms krögare verkar förmögna (eller intresserade av) att servera sina gäster. Det är så man vill kräkas. Man tror att man är trött på risotto utan att någonsin äta det.