Surströmming/Picnic

Fick för ett tag sedan uppdraget att servera surströmming. Personen i fråga är av utländsk härkomst och var väldigt nyfiken. Hon trodde inte att det kunde vara så farligt som alla säger. Kan man inte förhålla sig till den som starkt luktande ost? Min farmor talade ibland om surströmming, men vi fick aldrig tillfälle att avnjuta den tillsammans. Hon fick alltid ett väldigt gulligt leende på läpparna då surströmming nämndes. "Då kan vi väl äta hos dig?" föreslog hon.

Naturligtvis läste jag på rejält innan jag vågade bjuda någon på surströmming, då jag själv var novis. Gjorde research, pratade med en kille från Kalix etc... Jag införskaffade en burk i Hötorgshallen, köpte fin mandelpotatis, dill, rödlök, tunnbröd och löjrom (lokalt för Kalix) samt gräddfil (tveksamt).

Misstag 1: Glömde tunnbrödet hemma, alltså ingen "klämma". Well, knäckebröd är ju också gott.
Misstag 2: Skar mig på burken, djupt. Blod!
Misstag 3: Jag hade lärt mig att man skulle vinkla bort burken då du öppnar den. Det gjorde jag, och det spottade och fräste. När det slutat pysa öpnar jag den vidare, och då händer det, den får en "andra kraft" och sprutar sin lag RÄTT I ÖGAT på mig! Det är ju alldeles för bra för att vara sant! Det stinker, och jag får springa ner till havet och hitta en vak för att tvätta ur ögat. Helt osannolikt! Dessutom kom en lösgående Golden retriever och rullade sig i spadet som sprutat ut. Helt osannolikt...

Men hur smakade det då? Förjävligt. Bissart. Bör inte beskrivas i ord. Trots de fina tillbehören helt oätligt. Vi räddade så mycket av tillbehören som möjligt och gick hem och åt heminlagd sill istället. Varför krångla till det?

Dagen efter hade lukten försvunnit nästan helt.

Ungefär så här såg det ut. Surströmmingens vänner rasar!


Blod! Dåligt fokus på bilden.


"Pickled herring". Mycket citron, gott efter surströmming!