Bánh Mi har de senaste åren varit världens mest hypade smörgås, och intresset bara fortsätter. Den är ett kolonialarv från när Frankrike styrde över Vietnam. Grodorna tog med sig le baguette och sina älskade patéer. På plats möttes de över ett gemensamt intresse för le cochon och inläggningar förmodar jag. Vietnameserna hade coriander, fisksås, soja, chili och annat smått och gott som går att lägga mellan bröd. Resultatet blev en Bánh Mi.
Det finns många variationer på denna smörgås, men den i mina ögon mest klassiska innehåller det jag beskrivit ovan: Urgröpt baguette fylld med leverpastej, crispy pork marinerat i de exotiska kryddorna och såserna, inlagd morot, gurka och koriander.
Det finns dåligt med Vietnamesiska kaféer i Stockholm. New York verkar på något underligt vis ha blivit huvudstaden för dessa. I Berlin finns det mängder, ramlade över dem överallt, men inget jag fann serverade Bánh Mi. I London lokaliserade jag tre, jag hamnade på Bánh Mi Bay, i början av Theobalds Road där jag till sist fick smörgåsen i mina händer. Den var nästan allt jag hade drömt om, men samtidigt inte. Jag fick ingen leverpastej. Baguetten verkade vara "bake-off". Här är det dock viktigt attt påpeka att en bra surdegsbaguete icke göra sig besvär; det SKA vara en mjuk fluffig baguette med inte alltför mycket skorpa. Den rika fyllningens variation av konsistenser och många smaker skall inte störas av brödet. Hursomhelst så var det chillibakade grisköttet gudomligt, som en vietnamesisk porchetta på sätt och vis. Färsk krispig gurka, inlagd sötsyrlig morot och koriander, tillsammans utgjorde de den smaksensation jag längtat efter så länge. Men jag kan göra den bättre själv. Det kommer jag också göra, vänta och se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar