
Rolfs kök blev väldigt omskrivna på nytt någon gång i våras i och med 20-årsjubileet. Och bra det! Själv har jag varit nyfiken på Rolfs kök i många år. Det började som för så många andra med interiören. Som tonåring hade jag bättre koll på Jonas Bohlin och Thomas Sandell än på säg, Nils Emil Ahlin och Tore Wretman. Och visst håller interiören än. K-märk för i helvete.
Jag och min vän glider in i sjutiden en löningslördag och det är fullsatt såklart, "om ni inte vill sitta i baren i köket?". Klart vi ville. Trots de fina stolarna och fiffiga borden gillar jag nog ändå bättre att sitta i baren. Särskilt om man får sitta "i köket".
Det är inte lätt att välja från menyn. Jag vill gå igenom den, rätt för rätt. Till slut avstår jag kalvfot och kalvlever till fördel för konfiterad grissida. Förutsägbart kanske men det skulle komma att ge utdelning. Den står under klassikerflagg på menyn och receptet publicerades i Svenskan eller DN i samband med jubileet i våras. Har det kvar någonstans men har inte haft tid att genomföra den då det är en väldigt lång process. Men kanske nu! Vilken crackling. Vilket kött. Konsistens, smak, sälta, ja allt är perfekt. EN perfekt bit mat. Vid sidan finns ölinkokt scharlottenlök,vitkål och en potatispuré med rostad vitlök. Ja, gott mos. Mitt sällskap föll för en annan klassiker, oxkinderna med en lika god potatispuré med väl avvägd smak av gotlandstryffel. Vi var nöjda. Vi hade trevligt. Det var gott. Det var fint. Vi kommer tillbaka. Vi vill ha mer´. MER!
Är dock inte överförtjust i dubbeltoaletten, men ok. Däremot hängde kanske världens fulaste väggur i köket. Charmigt.
Du rabblar ju som Pat Bateman.. Älskar't!
SvaraRadera/ Helena